Inte många kilo lyfta

Jobbade sent och åkte direkt till gymmet, hade tänkt mig ett lååångt och luuugnt pass. Det är första gången jag både varit barnlös och frisk sedan uppehållet efter operationen så jag var laddad för come back. Möttes i dörren av en glad 2.5-metersbjörn vilket fick mig att ana oråd. Mycket riktigt, det var klubbkväll och fullt med folk, en massa ovidkommande människor och inga lediga maskiner. Jag körde 10 minuters håglös cykling eftersom det var kö till löpbanden och sedan lite planlös magträning. Efter en sekundsnabb analys av risken att hamna på lokets hemsida iklädd lycra och en håglös min la jag benen på ryggen och såsade ut till bilen igen. (Det dök upp en fotograf).

Vi har diskuterat magar och hur magar är efter man fått barn på jobbet i dag. Jag förlåter min mage för ev skavanker, den har ju trots allt huserat det käraste jag har. Så här såg magen i fråga ut i vecka 38. En bra bild att titta på om man söker motivation till magträning!

Julskyltning

I dag har vi varit på julskyltning och bland annat tittat på en brandbil som brandförsvaret påpassligt hade ställt upp på stan. Isac hade lätt kunnat stanna hela dagen, men som "tur" var så började brandbilen låta lite läskigt så Isac ville gå därifrån. Sen blev det fika på tre G och Isac hade vänligheten att bete sig som ett riktigt A-barn och satt fint, åt upp sin mat och var allmänt behaglig att fika med.

Han är inte helt bra i andningen men är glad igen och då får vi stå ut med lite rossel.

Det blev lite shopping, bland annat köpte Isac julklapp åt sin mamma (trevligt) även om hans engagemang i frågan var lite svalt.

Besvikelse

Det såg lovande ut, det nya medicinschemat vi satte upp senast på sjukhuset. Som sagt så höll läkaren med om att vi borde undvika Budesnoid. Det lämnar dock en "lucka" i medicineringen som behöver fyllas av något annat. Problemet är nämligen att vi går på maxdos på luftrörsvidgande men det räcker inte utan vi behöver något som täcker fler timmar på dygnet. Nu var planen att ge slemlösande på dagtid fram till klockan 17 och därefter "vända" till dämpande Cocillana Etyfin. Detta skulle kombineras med Salbutamol i Ailosen men framförallt att vi skulle "flöda" natriumkloridlösning på nätterna. (Fint ord för att sitta uppe halva nätterna och hålla masken på honom medan han sover.) Själva huvudpoängen i detta schema var Singulair som vi skulle ge på kvällen. Första natten var ett mirakel, ingen hosta, inga andningsproblem!

Redan tidigt på morgonen dag två visade sig dock hemska biverkningar. Isac blev otroligt rastlös samtidigt som han blev trött och mådde illa. Han vägrade äta och blev irriterad över allt. Helst ville ha bara sitta i soffan och somna till då och då.

Jag pratade precis med Peter och vi beslöt att avbryta. Hellre astma 24/7 än detta.

Googlade och hittade fler som drabbats hårt av just Singulair. Barn som fått depressioner, ångest, allvarliga sömnstörningar och annat som ingen tvååring ska behöva ha. Det är ju så typiskt att han ska reagera på både budesnoid och singulair. Nu vet jag inte vad som kvarstår. I bland undrar jag om jag/vi kämpar förgäves, Isac verkar nämligen gladast och mest tillfreds i de mellanperioder när vi bara medicinerar med Salbutamol, Adrenalin och Atrovent el motsvarande. Han har då väldigt mycket hosta (ca 4-6 timmar per dygn) och är obstruktiv kanske 2 timmar/dygn, men han är inte irriterad eller arg utan bara trött och då och då, nöjd.

Vi får fundera vidare, ska på nästa läkarbesök den 8/12.

Traderafynd

Det var längesen jag kollade på Tradera men i dag blev det de här tre schyssta tröjorna för totalt 183:- med frakter. Alla såklart från favoritmärket som slår alla andra. Ska bli kul med lite förnyelse, Isac har ju haft 98/104 väldigt länge nu så det är mycket kläder som hängt med länge i garderoben.

Hjälten Grazyna

Isacs andningsbesvär har eskalerat de senaste veckorna och i natt gick det helt överstyr. Efter samtal med jourhavande läkare åkte Peter och Isac in till barnkliniken och jag åkte dit i morse. Som vanligt blir allt mycket bättre så snart vi är inskrivna men den här gången hade vi laddat med ljudfiler från hur natten hade varit andningsmässigt. Det visade sig vara ett lyckokast -det som jag (och Peter) tolkat som rethosta eller hosta av infektion eller falsk krupp tolkade läkaren som rent obstruktiv hosta, i klartext: Ungen får ingen luft och hostar för att försöka dra in mer.

Vi var beredda på kritik för vårt beslut att inte längre ge Isac steroider. Det är ju första gången vi "erkänner" det för någon annan än jourläkare på akuten (and they give the shit). Vi blev väldigt förvånade över att inte bara slippa bli ifrågasatta utan även att faktiskt få stöd i vårt beslut. Vi har förvisso en objektiv bedömning av de beteendestörningar Budesnoid orsakat. Anledningen till att vi har det är att förskolan har kallat in en specialpedagog för att göra en bedömning av Isac eftersom han varit minst sagt bufflig på förskolan. Vi gav sista dosen Budesnoid den 15/9 och veckan därpå hade jag ett samtal med en närmast chockad förskolepersonal, Isac vände som en hand på ett par dagar och gick från att vara retlig, rastlös, aggressiv och högljudd till nyfiken, glad och lugn.

Mot bakgrund av detta vill vi aldrig mer utsätta Isac för Budesnoid. Vi har redan tagit i från honom nästan ett år av socialt samspel på dagis. Läkaren höll med vilket är förvånande med tanke på att varenda barnläkare jag någonsin talat med hävdar att kortison är grunden till all astmamedicinering, amen. Därför är Gryzyna, läkaren, min hjälte i dag. Nu finns en ny plan för hur vi ska tackla Isacs andningsproblem, mer om det en annan dag!

Vad är det här med Playboy egentligen?

Ja, den frågan har jag funderat på i dag. Jag har aldrig fattat det här med att vuxna till synes sansade kvinnor går omkring med playboykaninen på tröjor, smycken och så vidare. Om man bär en symbol så betyder det ju som regel att man sympatiserar eller stöder det symbolen står för. (Jmf Rosa bandet, hakkors.) Därför kan man ju anta att folk som bär playboys symbol på något sätt sympatiserar med vad playboy står för, vilket handlar om (som jag uppfattat det) nån slags vriden american dream med nakna vackra unga kvinnor satta i ett hus för att förnöja en gubbe. Nu är det inte så att jag känner nåt starkt motstånd mot konceptet, inte som jag känner mot tex nazism om vi nu ska hänga kvar vid det exemplet.

Nej, anledningen att jag funderar på det här är inte att jag känner ett sånt oerhört engagemang för frågan. Anledningen är bruket av symbolen och vad man vill säga med den. Mer specifikt: Jag såg en kvinna i dag på Maxi. En kvinna i 35-årsåldern med ett barn i kundvagnen. Helt alldaglig, tills jag ser hennes tatuering. Ja, just det, en stor fet svart playboykanin, PÅ HALSEN. Vad vill hon med det? Tycker hon att konceptet Playboy är så coolt eller rätt eller tidlöst att hon vill se det i spegeln, och visa alla andra, i resten av sitt liv? Eller har Hugh räddat hennes liv en gång och hon vill hedra honom? Eller har hon inte fattat vad det är utan valt en söt kanin hos tatueraren?

För att kunna släppa det här och koncentrera mig på kvalitetsunderhållningen Top Model har jag bestämt mig för ett annat spår. Hon har en väl utvecklad ironisk gåva. Hon är en reko feminist som vill provocera. Alla som känner henne vet att det betyder att hon pekar fingret åt objektifieringen, medan alla vi andra lämnas med att brottas med frågan om varför en vanlig småbarnsmamma har en ganska osmaklig symbol på halsen.

I allafall hoppas jag att det är så.

Im a blogger!

Efter långt och troget användande av www.mobilblogg.nu/arvidson så tar vi nu steget till den här bloggformen. Vi har trivts kanon med mobilblogg men det är dags för ett nytt format nu!

Nu ska jag försöka skärpa till mig med användandet av en riktig kamera, det senaste året finns det faktiskt bara 3.2 megapixelbilder av Isac, visserligen blir de rätt ok vid rätt ljusförhållanden men det går ju inte att jämföra med bilder tagna med en riktig kamera.