Hjälten Grazyna

Isacs andningsbesvär har eskalerat de senaste veckorna och i natt gick det helt överstyr. Efter samtal med jourhavande läkare åkte Peter och Isac in till barnkliniken och jag åkte dit i morse. Som vanligt blir allt mycket bättre så snart vi är inskrivna men den här gången hade vi laddat med ljudfiler från hur natten hade varit andningsmässigt. Det visade sig vara ett lyckokast -det som jag (och Peter) tolkat som rethosta eller hosta av infektion eller falsk krupp tolkade läkaren som rent obstruktiv hosta, i klartext: Ungen får ingen luft och hostar för att försöka dra in mer.

Vi var beredda på kritik för vårt beslut att inte längre ge Isac steroider. Det är ju första gången vi "erkänner" det för någon annan än jourläkare på akuten (and they give the shit). Vi blev väldigt förvånade över att inte bara slippa bli ifrågasatta utan även att faktiskt få stöd i vårt beslut. Vi har förvisso en objektiv bedömning av de beteendestörningar Budesnoid orsakat. Anledningen till att vi har det är att förskolan har kallat in en specialpedagog för att göra en bedömning av Isac eftersom han varit minst sagt bufflig på förskolan. Vi gav sista dosen Budesnoid den 15/9 och veckan därpå hade jag ett samtal med en närmast chockad förskolepersonal, Isac vände som en hand på ett par dagar och gick från att vara retlig, rastlös, aggressiv och högljudd till nyfiken, glad och lugn.

Mot bakgrund av detta vill vi aldrig mer utsätta Isac för Budesnoid. Vi har redan tagit i från honom nästan ett år av socialt samspel på dagis. Läkaren höll med vilket är förvånande med tanke på att varenda barnläkare jag någonsin talat med hävdar att kortison är grunden till all astmamedicinering, amen. Därför är Gryzyna, läkaren, min hjälte i dag. Nu finns en ny plan för hur vi ska tackla Isacs andningsproblem, mer om det en annan dag!