måndag 8 mars 2010

Partiell begåvning

Det här inlägget börjar med skryt, som ni som inte vill läsa om hur fenomenala andras barn är kan hoppa till sista stycket direkt!

I dag har faktiskt Isac LÄST! Han har ju "läst" ordbilder ganska länge, dvs han känner igen ordet på hur det ser ut, fast det är ju inte att läsa. Han känner igen tex Isac, Peter, Jennie, Volvo, SAAB osv. När jag skriver olika ord så ljudar han de bokstäver han känner igen men han kan inte sätta ihop ljuden till ett ord. Men idag hände det! Jag skrev POLIS och han ljudade P-OOO-III-S, P-O-IS. Sen säger han: "Det låter nästan som polis!" Sen tittade han konstigt på mig när jag hoppade runt och klappade i händerna. Är han inte exceptionellt begåvad?? ;-)

Ja, nu är han ju som tur är inte helt genombegåvad min son vilket visade sig senare på dagen. Jag lagade mat och han ville hjälpa till. Han fick en skalkniv och en bit paprika att skära i. När jag tittade till på honom så stod han och karvade med den runda sidan av kniven, det går ju att skära så men det är ju inte helt effektivt. Jag var mitt uppe i stekandet och sa bara över axeln att "vänd på kniven så går det lättare". När jag fem sekunder senare tittade igen så har han vänt på kniven, men inte som jag hade tänkt mig. Han stod med bladet i handen och knackade på paprikan med skaftet. Hans mamma hade den dåliga smaken att skratta åt honom vilket gjorde att han blev lite förorättad och tyckte att mamman kunde laga mat själv.

tisdag 2 mars 2010

Ett oväntat konkret svar

Vi har ju på något sätt förlikat oss med att Isac "bara blir" sjuk gång på gång, att vi kan räkna med fler lunginflammationer osv. Jag har till och med känt att jag har landat i att ok, det är så han funkar men vi vet inte varför. Därför blev jag faktiskt lite förvånad när det i dag låg ett brev på hallmattan som faktiskt förklarar VARFÖR han funkar så.

Han har IgA-brist, en brist i immunförsvaret. Ungefär en av 600 svenskar har denna brist. Ungefär 60% av de personer som har bristen är fullt friska, medan resterande har samma symptom som Isac haft de senaste två åren; alltså ovanligt frekvent återkommande (ibland svåra) virusinfektioner, lunginflammationer och liknande.

Vi vet inte så mycket mer i dagsläget förutom att man djupare ska titta på hans immunförsvar.

En snabb googling visar att man som regel inte behandlar IgA-brist utan bara dess symptom (som tex att man ger penicillin vid lunginflammation) så egentligen tillför den här "diagnosen" inte något egentligt värde, annat än att det är skönt att få bekräftat att det inte är något värre.

måndag 1 mars 2010

200 meter SPD


I dag åkte jag direkt från jobbet till gymmet och körde ett galet svettigt spinningpass. När jag skulle hem hade jag att välja på att dra på mig jeansen och de högklackade stövlarna eller att åka hem i cykeltights eftersom jag glömt överdragkläder och extra skor.


Eftersom jag gärna vill kunna använda kläderna nån mer gång fick det bli att åka hem i cykelstassen. Jag såg framför mig hur jag parkerar mitt framför dörren hemma och bara kilar in lite snabbt, inga problem.


Problemet var bara att jag gjorde en liten missbedömning, vid 1830 finns det inte många parkeringar på Hantverkaregatan. Jag tvingades alltså parkera en bra bit hemifrån. Eftersom det blåste halv storm och regnade småspik så ville jag liksom skynda mig, jag hade ju knappt några kläder på mig. Ni som någonsin sprungit i cykelskor kan se bilden framför er, och ni som inte vet hur cykelskor funkar; tänk slalompjäxor. Själva vitsen är man inte ska kunna röra foten. Att röra foten är bra för att inte säga nödvändigt för att kunna springa.


Där kommer jag alltså joggade i skor avsedda att cykla i, kombinerat med cykeltights med stoppat grenparti och en tunn tröja. När jag kommer till hörnet Styrmansgatan/Hantverkaregatan kommer det ut ett gäng killar från pizzerian. Killen som kom ut först blev så chockad (antar jag) att han helt enkelt slutade gå, vilket gav effekten att killen bakom gick in i honom osv tills det stod typ fem killar på trappan. Jag försökte mig på ett tappert, lugnande leende när jag slirade förbi och registerade samtidigt hur fem hjärnor samtidigt började fundera på varför man överhuvudtaget flyttat till det här vidrigt kalla landet med dom konstiga not-very-lady-like kvinnorna.


Det är nästan så man förstår dom.