200 meter SPD

I dag åkte jag direkt från jobbet till gymmet och körde ett galet svettigt spinningpass. När jag skulle hem hade jag att välja på att dra på mig jeansen och de högklackade stövlarna eller att åka hem i cykeltights eftersom jag glömt överdragkläder och extra skor.

Eftersom jag gärna vill kunna använda kläderna nån mer gång fick det bli att åka hem i cykelstassen. Jag såg framför mig hur jag parkerar mitt framför dörren hemma och bara kilar in lite snabbt, inga problem.

Problemet var bara att jag gjorde en liten missbedömning, vid 1830 finns det inte många parkeringar på Hantverkaregatan. Jag tvingades alltså parkera en bra bit hemifrån. Eftersom det blåste halv storm och regnade småspik så ville jag liksom skynda mig, jag hade ju knappt några kläder på mig. Ni som någonsin sprungit i cykelskor kan se bilden framför er, och ni som inte vet hur cykelskor funkar; tänk slalompjäxor. Själva vitsen är man inte ska kunna röra foten. Att röra foten är bra för att inte säga nödvändigt för att kunna springa.

Där kommer jag alltså joggade i skor avsedda att cykla i, kombinerat med cykeltights med stoppat grenparti och en tunn tröja. När jag kommer till hörnet Styrmansgatan/Hantverkaregatan kommer det ut ett gäng killar från pizzerian. Killen som kom ut först blev så chockad (antar jag) att han helt enkelt slutade gå, vilket gav effekten att killen bakom gick in i honom osv tills det stod typ fem killar på trappan. Jag försökte mig på ett tappert, lugnande leende när jag slirade förbi och registerade samtidigt hur fem hjärnor samtidigt började fundera på varför man överhuvudtaget flyttat till det här vidrigt kalla landet med dom konstiga not-very-lady-like kvinnorna.

Det är nästan så man förstår dom.