Vad har Pingu?

Isac är i vardagsrummet och kollar på Pingu. Jag är i köket. Isac kommer till köket.

Isac: Har Pingu då?

Jag: Vadå "har Pingu"?

Isac: Har Pingu för nåt då?

Jag: Inte vet jag vad han har. Fisk?

Isac (lite irriterad): NEEEJ mamma, HAR han?

Jag: Du får säga nåt annat, jag fattar inte.

Isac (suck, paus): Har Pingu en snippa då?

Jag: JAHAAA, var det du menade?

Isac: JA!

Jag: Nä, han är ju en kille.

Isac: Har han en snopp då?

Jag: Förmodligen

Isac: Var är snoppen då?

Jag: På undersidan nånstans...

Isac (springer och tittar på Pingu, kommer tillbaka): Jag SÅG inte snoppen, har han kalsonger?

Jag: Vad ska vi hitta på i morgon då?

Isac: Var är Pingus snopp då?

Jag: MEN strunta i den nu.

Isac: Har Pingus mamma en stor snippa då?

Jag: Vill du ha en glass?

Isac: JAAAAA!

Truly recidiv

Vi visste ju att Isacs lunginflammation var recidiv som betyder återkommande, men vi hade nog inte trott att den skulle återkomma redan. Nu är det drygt två veckor sedan han blev hyfsat kry och i fredags började han hosta på nätterna igen. I natt har han hostat mer än fyra timmar utan uppehåll och är i eländigt skick. Efter telefonkontakt med barnkliniken hemma i Karlskrona så blir det en ny Eusaprimkur eftersom det sannolikt är lunginflammationen som blossat upp. Nu får vi se om vi kan vara hemma hos mormor i natt eller om vi ska in till barnkliniken på UAS. Vi vet ju att han sjunker i saturation när lunginflammationen är ny.

Sjuk igen

Jag vet inte om det är alla vinteraktiviteter eller vad det är, men Isac (och jag) är sjuk igen. I natt har han hostat i över fyra timmar i sträck vilket han inte gjort sedan den 21/12. Jag är rädd att det är lunginflammationen som är på återgång. Just nu sitter vi och velar om vi ska åka till barnkliniken och kolla CRP/lyssna på lungor eller om vi ska vänta lite till. Vi hade i allafall en härlig semester så länge det nu varade, Isac är jätteduktig på att åka skidor men ratar de fina "riktiga" skidorna och åker hellre på ett par värdelösa plastvarianter!

Vinterskoj!

I dag har det blivit en tur med Carmen, en 850 kgs skönhet!

Motordriven ungdom

Idag har vi varit hos Oscar och Alfred och busat i snön och grillat korv. Isac fick testa Oscars fyrhjulning och efter det var det inte så kul att åka pulka och bob längre! Nu pågår en ojämn kamp med mig på ena sidan och Isac och hans morfar på den andra. Jag är helt övertygad om att det är en dålig idé att ha en bensindriven fyrhjuling när man bor mitt i stan, för att inte tala om hur olämplig den är som leksak till en tvååring. Vi får väl se hur det går.

På rulle och kapitulation

Som flera vet så har jag bestämt mig för att komma i form för löpning igen efter barnafödande och därefter följande operationer. Nu är det på gång och jag är taggad! Jag har inte joggat målmedvetet hittills utan bara som uppvärmning för gymmande. I dag gick jag till gymmet bara för att jogga och avverkade faktiskt 3,5 km för första gången på tre år. En struntdistans för dom flesta men för mig är det SEGER! Jag klev av bandet med en massa energi kvar och med låg puls, så jag har definitivt 5 km i benen redan nu. Jag trodde jag skulle få slita för att komma upp i km men nu kan jag direkt fokusera på att höja tempot en aning, lovely! Jag fick bra draghjälp av grannen på löpbandet bredvid, alltid bra att smyga runt och vänta in någon 15km/h-löpare, att ligga på rulle på! ;-)

Kapitulationen handlar om tåg. Jag gillar inte alls tåg och för omkring 10 år sedan proklamerade jag att jag aldrig mer skulle åka tåg. Det har mest att göra med att jag älskar att flyga och allt som har med flygplan att göra, men också för att tåg är dryga i allmänhet...

Jag hade tänkt köra till Tierp på fredag men det känns faktiskt inte som en bra idé med tanke på vädret. 7-8 timmar i bilen ensam med Isac är jobbigt under alla förhållanden, men i uselt väglag tror jag att det kan bli övermäktigt. Jag har kört själv vid dåligt väglag och det har tagit uppåt 10 timmar, med ETT stopp. Isac behöver oftast fler stopp än så och bara tanken på en nattkörning på 11-12 timmar gör mig matt.

Det självklara alternativet är flyg, men det hade kostat som en dyrare sista-minutenresa till Grekland och dessutom är det ett meck att köra till RNB, ta sig från Arlanda osv. Därför väcktes tanken på att åka tåg. Nu blir det så och jag hoppas att SJ lyckas omvända mig från min tågavighet den här gången. Isac kommer i allafall att bli överlycklig, han gillar inte att åka bil och har tjatat i cirka ett år om att få åka tåg!